Medan min elektrolytbalansåterställande brustablett brusar lugnt där i sitt vattenglas (eller stop, om man vill vara riktigt ärlig), så tänker jag passa på att upplysa världen om att kvällen var rolig.


Vi firade storesyskon-föreningens årsfest.

Just nu känner jag oändlig tacksamhet över att Karin ordnar förfest imorgon. Om inte hon hade gjort det, hade jag möjligtvis fått för mig att bjuda in en massa folk och således tvingat mig själv in i en återvändsgränd av kopiösa mängder disk. Skulle bara ha fattats.


Mitt personliga Everest.

Igår utförde jag lite ordförande-duties i form av häng på stan med ett gäng stockholmare.

Glad svensk (efter att jag berättat om hur jag har svenska som hemspråk och att jag alltid gått i svenskspråkig skola) : aa, men det märks verkligen, du talar ju jättebra!

Om möjligt ännu gladare jag, snabbare än tankens hastighet: tack!

Millisekunden efter insåg jag att komplimangen inte var helt som alla andra komplimanger, och att mitt reflexmässiga svar på trevligheten var så förskräckligt mycket fel. Har vridit mig i skammens våndor ända sedan dess.

(Tack?! Jag borde ha vetat bättre än så.)

Eftermiddagssömnigheten är snäppet starkare än vanligt idag pga kombinationen av företeelserna nedan:



Älytön plättbjudning. Till och med lönnsirap fanns det! (Den skymtar där bakom skålen av kiwi och jordgubbar, mumselimums.)



Första ransonen av årets bästa tidningsjulklapp kom, och när läävän åter tystnat en smula kunde jag inte låta bli att bläddra runt i någon timma kring midnatt.

 Note to self: Nattuggleriet måste få ett slut innan det hinner komma igång ordentligt. Annars blir dethär nog inte till nånting.

Löste just veckans svåraste och mest förbryllande logistiska problem, med bara tankeförmågan! Hurra! Klyftiga jag.

Frågeställningen var alltså följande: Om ens sjukt obligatoriska undervisningssession slutar kl. 14.30 i mejlans, hur hinner man sedan på 1,5h klä upp sig till tänderna och ta sig till ständerhuset?

(Observera dessutom att förflyttningen sker mitt i prime-time-fredagsrusningen. Och att omvandlas till überfestlig varelse i tunnelnätverkets instängda omklädningsrum, där toaletten dessutom har en svag, men dock väldigt påtagligt och stickande lukt av urin omkring sig, aldrig var ett godtagbart alternativ.)

Den kvinnliga listen, lokalkännedomen samt medlemskapet i yliopistoliikunta blev min räddning; man använder centrumkampusgymmets omklädningsrum och sedan promenerar man bara med lättsamma steg fram till slutdestinationen. Easy beasy.

Det tål att upprepas: klyftiga jag.

Nu, med föregående natts välbekanta sömnlösa oro i färskt minne, blev det bevisat; jag tillhör den grupp småmesiga individer som tycks påverkas av fullmånens dragningskraft/ hemlighetsfulla inflytande bortom fysikens lagar.


Bild härifrån. En mycket rolig blogg, dock avundas jag lite den air av ren och skär swagga som verkar ligga tät runt didär barnen.

Alltså va? Har väl aldrig hört på maken. Att tapetsera in wc-stolar med papper på både ut- och insidan, lite beroende av hygienhalten givetvis, förstår jag ännu delvis, men detta?

Årets första valdag började i negativa tecken. Klockan endast lite över nio stod jag, med håret på ända och galenskap i stirrig blick, och koncentrerade all den kraft, som uppbringas kan ur en morgonstyv arm, till att banka en plastflaska i väggen. (Bästa ljudet uppstår ifall man fyller den med vatten.) Hunden/ondskans sändebud på andra sidan väggen ylade, sirni.

När ilskedarrningarna samt det färggranna språkbruket (här menas rikligt svärande, inte välutformat adjektiv- och synonymordförråd) avtagit något åt jag frukost.


Ca 5 timmar bakåt i tiden hade detta varit en valreklam

Med ostmackor i magen kändes det sedan helt okej att gå ut i världen och utföra sin medborgerliga plikt. Nästa programpunkt var att hitta maskeradkostym på Valtteri. Det gick lite sådär; fyndade två pinsar, var ungefär nöjd, och ägnade mig sedan åt annat.

När man väl hittat dendär ena lite äldre kvinnovarelsen, som säljer bort alla sina gamla tjusiga paltor för blanka spottstyvern, så måste man hänga med. Köp allt och se dig absolut inte om, liksom.

Konsumtionsmanin följdes av meditativ origamistund i mankans.  (Kände plötsligt ett nästan maniskt behov av att hantverka, vilket eventuellt kunde förklaras med handfunktion -> hjärnfunktion -> revolutionerande intelligens -artikeln i dagens husis.)

Fåglarna är sannerligen ena masterpiecar

Och så avslutningsvis, jag ger er dagens höjdpunkt:


Vakan. Och skuggbilderna, som alltid är lika underhållande. Bilden ovan skulle t o m nästan kvalificera som riktig klassiker.

Fint resultat dessutom!

Nymodigheter från fjärran länder (främst usa), som exempelvis låt oss säga frozen yoghurt, må vara hur fräscht och underbart som helst, men slår nog ändå inte fredagsglass* på Fazers. (Så drömlikt att man riskerar åka för långt med metron ifall man inte skärper sig, massor.)

*Inte bara för rent nöjets skull, utan också för att bota den mycket obehagliga upplevelsen av att få vax bortskrapat ifrån örat. Var till en början rätt lugnt inställd till ifrågavarande ingrepp -att ha en specialist grävande i ens kroppshåligheter kan ju inte kännas någonstans, i synnerhet då man relativt ofta utsätts för liknande av sina studiekaverin (i utbildningssyfte såklart), tänkte jag. Nå, denna tanke visade sig vara felaktig. I något skede hade jag gladeligen skänkt honom min förstfödde son (om jag haft en) och sedan erkänt allt (lite oklart vad), ifall detta skulle ha försnabbat proceduren.

Idag har vi knytit knutar (koncentrationen var mycket påtaglig och tjock, riktigt sådär skärbar med kniv, och månget öga glimmade då repstumparna äntligen behagade ta formen av en sjömansknop) och sett varandra djuuupt i ögonen.

Och roligare blev det! På banken fick jag och mina styrelsekaverin nämligen sånahär, som tack för att vi var duktiga och inte grät/gallskrek/klagade/gömde oss en enda gång:


sympati-bävrar i färg


Dagens enda tragedi är att jag glömde lägga avocado i salladen. (Ibland är det kul med drama.)

Imorgon skall jag besöka patent- och registerstyrelsen. Lider av en lätt ångest, eftersom att lagtext skrämmer mig och val av kryss-i-rutan-rutor är förvånansvärt besvärligt. Hoppas dom är snälla.